Trodde inte det kunde kännas mycket värre..

..men sen blev jag extremt sugen på att rida min häst.
Jag saknar Charlie.
Jag saknar min bästa vän.
Vad fan har jag gjort?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0