Nytt
Hejsan.
Det här är nog ett av mina sista inlägg här, kanske till och med mitt sista. Jag har nämligen skaffat en ny blogg (höhö, igen..). Den här gången är det på en annan bloggportal; blogspot. Evelyn tipsade om det och hittills är jag väldigt nöjd. Jag har bara haft den sedan i torsdags och jag har inte varit hemma på hela helgen, så det här inte hänt så mycket. Den kan alltså komma att ändras lite nu i början, och som ni vet gillar jag att ändra om på bloggen så den kommen antagligen ändras ganska mycket mer under tiden jag har den.
Jag tröttnade på den här bloggen. Den är tråkig, stel, har ett namn som inte längre fungerar för mig och jag har tröttnat på blogg.se. Det fick bli lite nytt, helt enkelt. Hoppas ni vill följa med mig till den nya bloggen. Ses där!
Bloggen -> http://delmondi.blogspot.se/
Det märks att man är trasig
Tränade precis med min lillasyster. Jag märker verkligen att jag är helt trasig i kroppen, jag fick ont av i-n-g-e-n-t-i-n-g. Vi körde bland annat 4x90 graders mot vägg (30s, 40s, 50s, 60s) och 4x20 rygglyft. 90 graders är jobbigt och har alltid varit, men det var inte så att jag fick ont. Det märks dock att jag har blivit lite ovan. Rygglyften var dock hemska. Det var jobbigt som fasen och nu är jag jättetrött i ryggen. När läkarna har sagt att den är sönder har de inte överdrivit, mu har jag i alla fall påbörjat min nio månader långa resa mot en läkt rygg. Det känns lite halvkul att det ska ta många månader innan den är läkt, men allt kan inte vara kul jämnt, eller hur?
Nu ska jag duscha, sedan sova. Imorgon börjar skolan efter en veckas lov, ska bli nice! Jag gillar min skola och jag saknar mina kompisar, så jag har inga problem med att börja igen. Dessutom tänker jag alldeles för mycket på lov, blir alldeles snurrig och konstig. Usch!
Yay
Efter mycket om och men med misslyckade hårfärgningar får dreadsen äntligen komma tillbaka i håret.Åh så jag har längtat. Och till er som inte visste det, DET GÖR SKITONT ATT SÄTTA I DEM. v
We'll be together again soon
JAG HAR TAGIT UR MINA DREADS D:
Mina älskade dreads hänger just nu på mitt notställ... Jag var tvungen att ta ut dem, mitt hår började tova in sig i dem. Nu låter jag det vara i ett par dagar, jag ska färga om håret under tiden. Jag ska även försöka ta mig till en frisörsalong. Jag ska nämligen kolla om de kan göra riktiga, yay. Idag fick jag tillåtelse av mina föräldrar att göra dreads av mitt riktiga hår, så nu letar jag efter ställen som kan göra dem på mig. Jag kommer dock inte göra dem förrän i början av nästa år, dels för att jag inte har pengar just nu (alla mina pengar kommer gå åt till min Rom-resa över nyår) och dels för att mitt hår är rätt kort. Mina dreads kommer bli ungefär 20 cm långa om jag gör dem nu, och jag vill ha dem åtminstone lite längre (hur mycket längre håret nu hinner bli på några månader..). Först tänkte jag ha extensions, och jag har kvar den tanken i bakhuvudet, men jag vill egentligen att det bara ska vara mitt riktiga hår (dessutom kommer jag vara fattig, jag kommer inte ha råd att köpa en massa äkta hår att sätta i, och jag vet inte hur nice det blir med syntethår..). Jag är ju dock svag för långa dreads, det är så fiiiiint. Aja, vi får se. Just nu har jag i alla fall bara mina två små änglar bakom höger öra. Puss på dem <3
Big sad-face :c
Sitter och ser allmänt bra ut
Åh så vackert. Men hörni, jag har en ny bebis-dread! :D
Beeeeebis! <3
Panorama
Jag gillar att klippa och klistra. Photoshop är ett nice alternativ när man inte har så mycket plats/inte pallar kladda en massa c:
Fan.
Idag fick jag veta att min skola inte finns kvar nästa år. Idag dog en del av mig.
Medborgardialog
Idag har jag varit på manifestation och medborgardialog, gällande min skolas framtid. Manifestationen gick superbra, det var jättemånga där och många såg oss. Jag, som gick längst fram, såg många mobiler som drogs upp för att filma. Det var många som lade märke till oss, helt enkelt.
Medborgardialogen gick.. Antingen dåligt eller bra, jag vet inte. Anledningen till att sen skulle kunna ses som dålig är för att politikerna inte sa någonting vettigt över huvud taget. De rabblade upp vi skulle vara kvar som skola och att vi bara skulle vara i andra lokaler osv, om och om igen. De hade INGENTING att komma med. Trots det stod de där som några jävla idioter och log sliskigt mot oss, för att visa hur mycket bättre än oss de var.
Om man istället tittar på vad vi andra tillförde till dialogen får man istället ett leende på läpparna (eller tårar i ögonen, eftersom de fantastiska saker som sades inte bet på politikerna. Dessutom borde jag inte säga "vi", eftersom min insats var sjukt dålig).
Jag fick "kölapp" 25, när klockan var sju och det var dags att knyta ihop säcken, så att säga, hade NIO frågor tagits upp. Jag hade nummer TJUGOFEM! Jag kände att jag inte kunde lämna rummet innan jag hade fått yttra mig, så jag gick fram till politikerna och lättade mitt hjärta. Tyvärr brast det ganska fort. Tidigare i livet har jag haft, för att uttrycka mig milt, lite problem med att tygla mina känslor. Sedan en incident i sexan har jag stenhårt försökt tygla dessa känslor så att jag inte ska hamna i trubbel. När förslaget om att min skola skulle läggas ner togs fram för två veckor sedan rasade allt jag har jobbat med under åren som gått. Jag får raserianfall igen, och idag var ett sådant tillfälle, där allt gick utför. Jag kom ungefär till "jag skulle vilja säga en grej", sedan kände jag hur rösten höjdes och höjdes, den började darra och jag hade inte längre kontroll. Jag förklarade, så gott jag kunde, hur jävla jobbigt jag har haft det och att GUC har varit min räddning.
Jag tror inte ni förstår, ni som inte såg och hörde mig, hur spårad jag var. Jag stod och skrek politikerna rakt upp i ansiktet. Jag skrek att de kunde dö. Så gör man bara inte. Inte förrän jag kände hur mina två vänner grep tag i mig fattade jag hur nära våld jag var, så då stack jag.
Jag kunde inte se på grund av det raseri jag kände. Jag gick in i folk, jag skakade, jag hade så ont i magen att det kändes som att något åt upp mig inifrån. Jag insåg att det var politikerna som åt upp mig. De bryr sig inte om vårt välmående. De äter upp vår själ.
Påväg upp på bussen kom en tjej jag har sett på skolan fram till mig och berömde mig för det jag gjort, att hon beundrade att jag hade vågat. På bussen satt vi och pratade om det som kan komma att hända, och hon tröstade mig i min förtvivlan och i mitt raseri. Detta var för mig en vilt främmande person, men jag kunde ändå öppna upp mig själv, låta mig tröstas, låta mig hållas om. Det är såhär människor är på GUC, alla jag har mött har varit vänliga och omtänksamma. Det vill människor i vård och omsorg ta bort från mig. De vill ta det välmående som äntligen har fått leta sig in i mig och slänga det i soporna. Att jag och många andra har blivit chockade över hur bra man mår på GUC bryr de sig inte om, för dem är vi bara siffror.
Jag har tappat tron, jag har tappat mitt hopp. Under hela min uppväxt har jag fått lära mig att vi lever i en demokrati, att folket har en chans att förändra, men det här känns fan inte så. När vi kom in i lokalen där dialogen skulle hållas tidigare ikväll kände man direkt; beslutet om att vi inte ska finnas kvar var redan taget.
Himlen brinner för dig, för mig.
.
Förresten, jag kan inte räta på min vänstra arm. Det är spännande. Heido.
Filosofen Anne, eller något
Vad fantastiskt det skulle vara att kunna välja vem eller vad man ska vara kär i. Det hade ju varit jättepraktiskt!
Jag är, som ni vet, en person som inte gillar kärlek. Kärlek ställer bara till bekymmer. Man får ont i magen, man kan inte koncentrera sig och man blir sådär äckligt glad så man blir knäpp. När det tar slut är det bara jobbigt och man mår skit. Skit, skit skit. Allt är skit.
Jag vågar säga detta eftersom att jag har upplevt det själv. Ett antal gånger. Så i helvete jobbigt det är. Därför skulle jag älska att kunna välja mitt kärleksoffer. Det skulle bli min navel. Den är hyfsat säker, jag tror inte den har tänkt springa iväg någonstans. Jag tror jag kan klara av att älska den. Jag måste bara komma över det där med att jag tycker navlar är rätt fula. En grop i magen, liksom.
Jag får tänka och skriva såhär knäppt, det här är min blogg. Jag bryr mig inte om att du tycker jag är störd, det är ju liksom bara ett konstaterande. Jag är lite knasig, och jag fortsätter gärna med det. Då kanske folk låter bli att börja gilla mig, och det är ju jätteskönt. Då har jag inte någon anledning till att bli kär i någon. Det är ju det jobbigaste som finns (förutom krig, svält och sjukdom, givetvis), att vara kär i någon som inte gillar en tillbaka. Jag hoppas, och är helt övertygad om, att ingen gillar mig. I sådana fall; förlåt.
Nu tänker jag lämna er, mitt i mina funderingar. Jag ska rita. Tack och hej!
En bild bara för att. Dörrar är för mainstream, jag går ut genom mitt fönster
Mickelsmäss 2012
glad tjej, eller något?
Hår
HUSBÅT
PALL PÅ ICA <3
Snygga brudar! (Att fota i spegeln över grönsakerna är standard på mickelsmäss! Jag skulle visa fler bilder, från andra år, om jag hade dem kvar..)
Fånigt hur roligt detta är
Att sätta upp meterlångt hår är svårt, men åh så roligt (och ser så himla fånigt ut, LOVE IT)!
Oh my gosh
Vad är nu detta?!
(Glömde lägga in bilden när inlägget skrevs, men här kommer den!
)Grattis
Grattis på sextonårsdagen, kära vän. Jag önskar du kunde vara med och fira den. Hoppas du har det bra, var du än är <3
Nej
Ni märker att jag inte uppdaterar. Som vanligt. Men nu håller jag på att lägga av. Jag orkar inte, inte just nu i alla fall. Det är inte stressigt med skolan eller något sådant, jag har bara ingen lust att blogga. Jag har ingen större lust att göra någonting, faktiskt. Vi hörs när vi hörs, osv. Kanske slänger in något inlägg då och då, när jag orkar.
Sköt om er, hoppas ni har det jättebra.
Woppido
Testar att fota i RAW, eftersom jag numera har ett program som klarar det formatet, och har flätat i några dreads. Nu väntar jag bara på att resten av håret ska komma hem, så jag kan göra dreads åt hela håret. Hej, förresten. Har ni det bra eller?
Och imorgon drar jag på äventyr
När jag har skrivit det här ska jag börja packa inför min första resa på egen hand. Jag är så jäkla peppad, trots att jag måste konfrontera en av mina största rädslor; båtar. Det är ingen lång resa, men tillräckligt för att jag ska vara lite nervös. Jag har varken åkt tåg eller båt själv, så det kanske inte är så konstigt (nej, jag har inte ens åkt tåg ensam förut..). Hoppas ni får en bra helg, det kommer jag med stor säkerhet ha. Pusshej! (och förlåt för att jag inte skriver så mycket, eller intressant, längre. Jag har helt enkelt inget roligt att skriva)
båtar </3
LIVET ÄR BRA
HEJHOPP JAG ÄR GLAD. HOPPAS ALLA HAR DET JÄTTEBRA. PUSS.
Typ snyggaste bilden ever.
Och helt plötsligt blev det kort
Men det behövdes, slitet som fasen i topparna!
