.. är väl något alla vill kunna göra? Trots det är det i princip en oskriven lag att man måste känna sig dåligt i allt man gör. Att dessutom säga att man är dålig lite då och då är ett plus.

Jag tycker det är förjävligt att det fungerar som det gör i dagens samhälle.
Man SKA kunna säga att man är bra på något utan att folk säger att man skryter.
Om man inte känner sig duktig, hur ska man då kunna bli bättre? I början tränar man sjukt mycket på det man gör, men när man märker att "man ändå inte blir bättre" så orkar och vill man ju inte hålla på, eller hur?
Antingen blir det så eller så blir man som en robot och gör precis ALLT för att få sig själv, och andra, att tycka att man är duktig.

Jag själv har väldigt svårt att se mig själv som duktig på någonting förutom på att rida och att spela flöjt, men när jag väl säger att jag är duktig till någon så kan jag ge mig fan i att personen kommer tycka att jag skryter.
Jag har dock vänner som inte alls tycker att det är jobbigt att folk säger att de är duktiga, och det är en väldig tur för mig.
Jag har också personer runt om mig som inte alls tycker att man ska känna sig duktig, utan gör allt för att jag ska må dåligt och för att jag ska göra allting bättre och bättre och bättre. Det är bra till en viss del, men när de inte vill stötta en över huvud taget går det till överdrift. Det tycker jag är en annan väldigt viktig del i livet. Att bli stöttad och att veta när man har gjort något bra, men det skriver jag om ikväll eller imorgon. Nu ska jag till älskade kyrkan <3