Vad fantastiskt det skulle vara att kunna välja vem eller vad man ska vara kär i. Det hade ju varit jättepraktiskt!

 

Jag är, som ni vet, en person som inte gillar kärlek. Kärlek ställer bara till bekymmer. Man får ont i magen, man kan inte koncentrera sig och man blir sådär äckligt glad så man blir knäpp. När det tar slut är det bara jobbigt och man mår skit. Skit, skit skit. Allt är skit. 

 

Jag vågar säga detta eftersom att jag har upplevt det själv. Ett antal gånger. Så i helvete jobbigt det är. Därför skulle jag älska att kunna välja mitt kärleksoffer. Det skulle bli min navel. Den är hyfsat säker, jag tror inte den har tänkt springa iväg någonstans. Jag tror jag kan klara av att älska den. Jag måste bara komma över det där med att jag tycker navlar är rätt fula. En grop i magen, liksom.

 

 Jag får tänka och skriva såhär knäppt, det här är min blogg. Jag bryr mig inte om att du tycker jag är störd, det är ju liksom bara ett konstaterande. Jag är lite knasig, och jag fortsätter gärna med det. Då kanske folk låter bli att börja gilla mig, och det är ju jätteskönt. Då har jag inte någon anledning till att bli kär i någon. Det är ju det jobbigaste som finns (förutom krig, svält och sjukdom, givetvis), att vara kär i någon som inte gillar en tillbaka. Jag hoppas, och är helt övertygad om, att ingen gillar mig. I sådana fall; förlåt. 

 

Nu tänker jag lämna er, mitt i mina funderingar. Jag ska rita. Tack och hej!