Den här morgonen har varit en av de värsta mornarna jag någonsin varit med om. 

 

Den började redan på natten, med att jag inte kunde sova för att det var så varmt. Klockan sex vaknade jag, trött som fan, efter tre alarm (har fem stycken, eftersom jag inte snoozar utan stänger av när jag halvsover). Mådde illa som fan, så jag orkade knappt äta någon frukost. När jag hade ätit klart gick jag och startade datorn, jag skulle nämligen föra över lite musik från iTunes till min iPod. Tror ni att det gick bra? Nej. Allt laggade upp totalt, jag trodde att jag skulle bli tokig, på riktigt. Efter mycket om och men fick jag i alla fall över låtarna, dagens första grej som var bra!

 

När klockan blev tio i åtta gick jag ner till moppen, som skulle ta mig till Örsundsbro. Jag startade moppen, åkte iväg en bit men märkte ganska snart att här var inte allt som det skulle. Stannade, hoppade av och kollade däcken. Knappt någon luft i framdäcket, lysande. 

 

Rasande som en uppretad noshörning körde jag hem igen och satte mig på CYKELN. Ringde min mamma och sa att hon var tvungen att maila min lärare och säga att jag blev sen eftersom jag inte kunde ta mig tillräckligt snabbt till Örsa och sedan trampade jag iväg (nej, jag cyklade redan när jag ringde. Simultanförmåga, kallas det!). Efter nästan fem kilometer fick jag knappt någon luft längre. Som ni kanske vet (i alla fall ni som har hängt med ett tag) har jag någon form av ansträngningsastma, så när jag gör saker som att cykla får jag väldigt dåligt med luft. 

 

Med så ont i halsen, huvudet och ryggen att jag bara ville gråta (vilket jag gjorde) cyklade jag där, tills en vän till familjen körde förbi. Jag frågade om jag kunde få åka med honom till Örsa och visst fick jag det. Till och med cykeln kunde åka med. 

 

När vi kom till Örsa var bussen vid hållplatsen. Jag fick hoppa ut och be chauffören att vänta tills vi hade fått ut cykeln, och tro det eller ej, men det gjorde han. Vi slängde ut cykeln och jag kom på bussen. Jag vill tillägga att detta var bussen jag skulle hinna med när jag tog moppen. Hela denna resa tog alltså en halvtimme, med moppen, cykeln och bilen. Ganska mycket som hände på en halvtimme, om ni frågar mig.

 

Väl på bussen orkade jag knappt röra mig. Jag hade fortfarande sjukt ont i hals och bröstkorg men jag fick i alla fall luft. Huvudet var så tungt att jag inte lyckades hålla upp det själv, jag var tvungen att luta det mot nackstödet. Hela kroppen var som bly. Jag har bara varit såhär utmattad en gång tidigare, och det var på teränglöpningen i åttan. Jag vill aldrig uppleva det igen, fy fan.

 

Efter allt detta kunde jag i alla fall slappna av. Både bussresan till centralen och till skolan gick bra, och när jag kom dit var det ungefär en halvtimme kvar till min lektion började (det gick inga senare skolbussar). 

 

Skoldagen gick lugnt och fint. Första lektionen var historia, den första på den skolan. Jag ser fram emot kommande lektioner. Efter det hade vi engelska, vi gjorde gamla nationella hela lektionen. Sedan lunch (pasta och skinksås) och sedan bild och form fram till klockan fyra. Vi skulle egentligen sluta tjugo i fem men vi blev släppta tidigare, soft!

 

Jag blev hämtad av pappa, så jag slapp ta bussen. Cykeln slängde vi in i bilen. Nästan hemma ringde mamma och sa att jag skulle bli glad när jag kom hem och det blev jag; mina poi hade kommit.

 

Detta var min dag, ni ser hur den gick från att ha varit den värsta i mitt liv till en awesome dag? Nu kan jag inte vänta tills det blir mörkt så jag kan testa dem!

 

Trött tjej med huvudvärk